bananasandmilk

- Nämen HEJ!
- HEJ! Vad stor du har blivit!
- Eh.. Jaha?

Jag tror att alla kan enas om att efter man har fyllt femton är det inte kul att höra hur stor man har blivit.

Har vart grinig och sur idag, allting verkar ha gott fel och jag skyller på den fjantiga femtimmars sömnen jag fick. Så på kvällen gick jag ut och sprang lite, har börjat med det när jag känner mig lite low och det är för sjuttsingen den bästa terapin någonsin! Det känns som om problemen bara rinner av en mer och mer för varje steg man tar och om man bara orkar lite lite till så försvinner ovisheten, fundersamheten och ångesten också. Okej, det låter som jag är ett ledset litet emo-kid men jag vet att ni vet vad jag pratar om! Alla har vi såna dagar. Sånadär emodagar. Iallafall, efter springturen, när hjärtat klappar så hårt och andnöden kommer ikapp en infinner sig en stund av klarhet. Klarhet i en mix av stolthet efter den jobbiga springturen, springturen som man drar sig ifrån, skjuter upp och egentligen inte vill ta. Så är det egentligen varje gång jag ska springa, jag vill inte och kommer med anledningar att inte göra det. Och sen, mitt på spåret när andnöden är som värst och det känns som jag ska spy samtidigt som jag leker med tanken att ta en paus, drar jag alltid samma slutsats: det här är det bästa som finns.

blogg@bananasandmilk.com

På mejlen kan ni kontakta mig om.. vad som helst egentligen! Enjoy!

Jag vet inte om det är snyggt eller väldigt störande med bakgrunden, men jag gillar färgerna! Vi behåller den sålänge. Dessutom har jag väldigt svårt för mig själv på headern. Först för att det är jag på headern (känns så himla egocentriskt ändå) och för det andra för att jag ser ju inte ut sådär. Om man springer på mig på gatan ser jag inte ut sådär - huvudet på sne och ena ögat större än det andra (jag försöker att SMILE WITH MY EYES som tyra banks hade sagt) och lite ledsamt och blygt leende. Jag ser ju typ ut såhär normalt (okej jag ser inte alltid ut sådär heller) men det vet ju redan ni som brukar kika in här. Därför känns det lite mer okej att ha en header som inte ser ut som jag eftersom ni redan vet hur jag ser ut.

Bra att få det utrett! Pouz!

Hej kompisar. Jag har varken haft blogg- eller twitterlust på sistone och ett tag funderade jag på om jag skulle ta och stänga ner fabriken, komma tillbaka när jag hade mer att berätta om eller nått. Men idag tittade jag igenom arkivet och jag blir riktigt lycklig i hjärtat över att jag kan göra det. Gå tillbaka och titta vad jag haft för mig, vad jag har gjort och hur jag har mått. Så bloggen stannar, nu ska jag bara få tillbaka den där skrivgnistan. Sen är allting tipptopp.

Visste ni förresten att jag ville bli författare förut? Japp, jag ville vara journalist, skriva repotage och böcker. Hade till och med en dröm att jag satt i Oprahs soffa och pratade om MIN bok (alla lyckade hamnar ju hos oprah.. duuh!). Jag sökte till författarprogrammet som förstahandsval, men kom tack och lov inte in! Eftersom jag inte var typen som folk såg kunde skriva böcker kände jag en sån press att bevisa vad jag kunde - att jag kunde! Tillslut kändes det bara jobbigt, jag försökte så hårt att jag fick skrivkramp och varje moment i skolan som gick ut på att skriva blev så ångestladdat att en mening kunde ta tio minuter att formulera eftersom det var så viktigt att den formulerades rätt. Och jag tror inte jag har utvecklats, inte tillåtit mig själv att utvecklas, sen jag gick i nian. Tänka sig så knivigt det hade blivit om jag ändå hade fastnat på författarlinjen och inte kunde skriva. Jag är alltså otroligt lycklig över att jag kom in på mitt andrahandsval, jag har lärt mig så sinnessjukt mycket på medialinjen.

Okej, det där spårade kanske en aning. Det är ju inte skrivångest och sånt som är grunden till att bloggen ligger ouppdaterad, nej, det är bara det att jag inte har något att berätta. Men det ska vi försöka ändra på!

Hurrni! Jag tror att jag har stukat min vänstra fot! Eller det kan också vara en hederlig vrickning, men ont gör det oavsett. Jag landade lite knäppt och nu skiftar foten i blått. Inte fint. Jag fattade ju inte detta, tänkte att jag skulle ta det lilla onda som en man och inte gnälla över faktumet att lillfoten kändes lite extra när jag gick. Därför skulle jag jogga. Med mottot att måndagens träning sätter standarden på resten av veckans träning och att jag inte skulle använda den onda foten som en ursäkt. Och det gick galant! Inte för att joggade så mycket (ingen vidare hög standard där..) men jag kände inte ens av foten när jag stapplade fram. Däremot har den bara blivit blåare och ondare efter det.
Jag känner att den nya hårfärgen gör sig rättvisa.

good night kittens!

Åh jag sov så förskräckligt dåligt inatt. Jag somnade inte förrns sex snåret (lade mig vid halv två) och inte fick jag några härliga tre timmar då heller, vaknade-somnade-vaknade-somnade, tills jag skulle upp vid nio. SUPERFUN! Det knepiga är att hålla sig vaken tills läggdags..

"If I could kill someone with my mind, it would be you" .... hahaha.. hahhaa.. HAHHAHAHA! eh, okej, godnatt!

Vetni! Jag drömde att jag gravid inatt! Min mage blev stor och jag gick runt med händerna runt den i skam - eftersom jag inte visste vem pappan var. Sen visade sig att jag bara hade ätit lite för mycket och överdrivit storleken på min mage en aning. Undrar vad det betyder?

 
(Som ni ser är jag hooked på polaroidtrenden!) Jag är fortfarande på sommarmode - dvs jag behöver typ tolvtimmars sömn för att fungera. Men det är ok, jag klagar inte. Så lördag idag kittens! Planer: Intervallträning, duscha, skriva cv... Hm, får se till att hitta på något spännande till kvällen.

weeping willows - the burden. gamla bilder, nyupptäckt låt!